9 november 24 - Ett häpnadsväckande häckprojekt

Jag tror inte på astrologi. Jag låter inte himlakropparnas rörelser och konstellationer styra mitt liv. Jag fäster inget som helst avseende vid planeternas påstådda retrograda rörelser.

Men jag uppskattar astrologin som en konstform och ett filosofiskt ramverk. Jag tycker om symboliken, de arketypiska bilderna och det sätt på vilket zodiakens tolv djurfigurer representerar olika aspekter av själen. Jag tycker om det sätt på vilket den astrologiska metodiken beskriver och hanterar mänskliga erfarenheter. Jag tycker om känslan av att vara en del av en mångtusenårig tradition. (Den äldsta kända formen av organiserad astrologi utvecklades i det antika Mesopotamien, ungefär 2000 före Kristus.)  Jag tycker om uttryck som ascendent, nadir, den norra månnoden, Jupiter i tolfte huset och Chiron: The wounded healer. Jag tycker om den esoteriska devisen As Above, So Below

Man kan hitta många invändningar mot astrologin. Den strider till exempel på ett fundamentalt sätt mot det naturvetenskapliga sätt på vilket vi lärt oss att se världen. Ett sätt som ofta åtföljs av nästan inkvisitoriska krav på att alla måste omfattar detta synsätt

Jag känner inget behov av att på detta sätt ta avstånd. Jag väljer att betrakta astrologin som en tradition med vars hjälp man poetiskt kan beskriva livet och verkligheten. Astrologin är som jag ser den en metod för självreflektion och något som stimulerar fantasin. Den är betydligt mer berikande och fruktbar än de fem färgkategorier Thomas Erikson beskriver i sina omåttligt populära men simplistiska och infantiliserande Omgiven av … -  böcker.  Jag tycker även den moderna Femfaktormodellen (Big five-teorin) är torftig i jämförelse med astrologins rika och diversifierade karaktärsbeskrivningar. 

Min favoritastrolog Rob Brezsny levererar varje vecka beskrivningar av det som gäller för de olika tecknen. Hans utsagor är ofta på ett häpnadsväckande sätt klockrena framställningar av det som utspelar sig i mitt liv, vilket detta citat är ett exempel på. 

Rob Brezsnys iakttagelse, som gör gällande att livet just nu ger mig tillåtelse till konventionsbrytande beteende och ohämmade kreativa excesser, sammanfaller med det häckprojekt som jag tagit mig an.

Jag avskyr att folk har full insyn i min trädgård när de promenerar eller joggar förbi. Jag mår inte heller bra av att på en daglig basis åse den fängelseliknande byggnad som uppförts på andra sidan vägen.

Därför har jag länge och väl velat åstadkomma någon form av skyddande barriär.  Vilket jag trott var ogenomförbart på grund av att bygglov krävs för staket högre än 1 meter och 10 centimeter. (Min skyddsmur kräver minst 2 meter.) 

Det slog mig för en tid sedan att en häck får växa fritt utan restriktioner från myndigheter och därför kan bli obegränsat hög. Och att jag om jag modifierar min befintliga poppelhäck skulle kunna åstadkomma den barriär jag behöver. Jag tvinnar således nu ihop de lodrätt växande grenarna och tvingar ner dem i horisontalt läge så att de bildar en sorts balk, under vilken jag fyller på med armeringsnät. 

KONTEXT: Från att ha varit ett område med mycket enkla sommarstugor har området jag bor i över tid förvandlats till ett västkustparadis för folk med mycket pengar. Välbärgat folk köper de små stugorna, jämnar dem med marken och uppför vräkiga skrytbyggen. Trädgårdarna är perfekta in i minsta detalj, men eftersom de designats av betalda trädgårdsfirmor saknar de helt själ och personlighet. Den ena trädgården är den andra intill förblandning lik. På gräsmattorna rullar robotklippare. Parkerade utanför villorna finns Mercedes, BMW, Tesla och Audi. 

Vi är de enda som kör Toyta och har en vildvuxen och levande tomt. Jag överlever denna terror genom att läsa Charles Bukowski:

Mitt improviserade och högst personliga häckprojekt är alltså något som verkligen sticker ut i den här miljön. Häcken är ett uppror mot den tillrättalagda perfektion som ligger som en förlamande hand över grannskapet. Sticker ut gör också tomten för övrigt, eftersom den är ostädad, kaotisk och belamrad med diverse föremål som jag har samlat på mig för att kunna förvandla den till en skulpturpark. 

Stay tuned!